Skriva av sig lite är nog nyttigt...

Jag är nog fortfarande inte riktigt återhämtad efter tisdagens händelse...
Börjar gråta så fort jag tänker på det.
Dagen hade varit bra. Snuttan fick sin vaccination och de gick hur bra som helst. Hon var verkligen superduktig och skrek bara i några sekunder efter den andra sprutan. Hon var väldigt hungrig under dagen och åt nästan varannan timme. Vilket gjorde att det blev en hel del ersättning som hon fick äta.
Sista målet som hon fick vid 21,45 gick ner utan problem men verkade vara lite missnöjd efteråt. Tänkte att hon nog var trött så jag reste på mig för att gå och lägga henne i sin säng. Helt plötsligt blev hon stel som en pinne och började stöna och ta i som om hon var riktigt hård i magen. Hon var lite svår att få kontakt med men jag la henne på skötbordet för att massera men det var helt omöjligt för att hon var så stel i benen. Eftersom hon inte slutade så drabbades jag av panik och ringde över till pappa och hans sambo för att få hjälp. Emellan där ringde mamma och hon blev ju självklart förskräckt och frågade om hon skulle komma. Och självklart ville jag ha min mor här med mig i denna hemska stund. Henrik var ju inte hemma och det känns bra att mamma finns här då.
Dom kom springande och Lena tog Elin i famnen och gick runt med henne medans jag ringde sjukvårdsupplysningen.
Och nog fan var det telefonkö!!! Blev ombedd att slå in hennes personnummer. Jävla lätt när man e stressad som en jävla gris. Men det gick med mycket skakiga händer. Dom tyckte att vi skulle åka upp till sjukhuset så dom fick kolla på henne. Elin lugnade sig till slut och Lena passade på att springa över och byta kläder och pappa körde fram bilen.
Men när dom gick ut så började Elin krampa igen och dessutom började hon spy. Riktigt obehagligt!
Paniken ökade och jag tänkte att nej nu ringer jag en ambulans. Under tiden som vi pratade med 112 så lugnade Elins sig men lite väl snabbt och det såg ut som att hon svimmade av. Och min enda tanke var att nu dör hon! Så vi skakade nästan i henne för att få henne att vakna igen. Vi la henne på skötbordet medans vi väntade på ambulansen. Stackars pappa vankade av och an på uppfarten och var väldigt orolig.
När jag kom in igen efter att tittat till pappa och pratat med Henrik så hör jag att Elin ligger och pratar med Lena i badrummet. Och hon var glad när väl ambulanspersonalen kom. Vi tog tempen men ingen feber. Dom frågade om jag ville åka in och tittade på pappa och han sa att om han fick bestämma så ville han att vi skulle åka in så han blev lugn. Har nog aldrig sett pappa så nervös och orolig. Han försökte dock dölja det så gott han kunde.
Vi åkte in och mamma kom ca 30 minuter efteråt. Hon hade druckit vin på kvällen och tänkte tagit bussen men hennes underbara sambo körde henne i ilfart hit till Borås. Är evigt tacksam för detta!
Dom kunde inte hitta något fel på Elin utan troligen var det ett rejält magknip. Så det var bara att åka hem igen.
Elin var supertrött och lite hungrig när vi kom hem så hon fick mat från mig och sen somnade hon gott i sin säng. Klockan var då halv 2 på natten... Känns hemskt och har dåligt samvete eftersom jag förmodligen orsakade detta genom att ge henne för mycket ersättning. Det kommer inte att hända igen kan jag säga!
Nu ska jag slänga ihop en liten kaka här och sedan ska nog jag och Emma träffas en liten stund på kaffe.
Snuttan verkar vakna nu så jag får väl avsluta här och gosa lite med henne innan.
Det var skönt att få skriva av sig lite och jag hoppas vara återhämtad ganska så snart. Huvudsaken är att Elin mår bra!
Hoppas på gladare bloggning nästa gång! =)
Ha en fin dag.
Kramar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0