Family makes a house a home!

Ja det är nog på tiden. Nu har det äntligen hänt!

För 12 dagar sedan föddes vår dotter Elin. Kl 03:32 tittade hon ut. Hon vägde 3790g och var 52 lång. Hon tog allt tid på sig. 15 dagar över tiden minsann. Lika lat som mamma =).

Värkarna började på torsdag morgon den 24e feb. Nån gång runt 17 tiden på eftermiddagen så trodde vi att vattnet gick. Ringde upp och sa att vi ville komma upp och kolla läget. Tog mig en värmande dusch och sen åkte vi upp. Värkarna kom ganska så tätt men ändå hyffsat oregelbundna. Väl uppe på förlossningen ca 18:10 så kollade dom mig. Var bara 2 cm öppen. Shit nu får jag åka hem tänkte jag. Men dom gav mig två värktabletter och lät mig stanna ett tag till med tanke på hur ont jag hade. Ca 20:30 så kollade dom mig igen. Då var jag hela 4 cm öppen och blev inskriven. Vilken lättnad! Men shit vilka värkar! Jag bad att få EDA men den gick tyvärr ej att sätta pga för mycket fett och vävnader. (vilket ger en rejäl tankeställare till nästa barn, att inte vara såhär överviktig)

Så det blev till att lägga sig i badet. Då var klockan ca 21:30. 2 timmar senare så kollade dom hjärtljuden och dom hade gått upp lite och bebben gillade inte att det var så varmt. Så dom fick dra mig ur badkaret för jag ville ju ligga kvar =). Men tur var väl det! Var ju fullt öppen! Så det var dags att börja jobba på allvar!

Sista halvtimmen innan hon föddes så hade vi tre barnmorskor i rummet. En som höll koll neråt, en som motade min vänstra fot och en som hängde på min mage. Henke höll i min nacke och min högra fot. Samtidigt som jag själv drog i benen. Pjuh! Det tog på krafterna och dom insåg att jag inte orkade riktigt. Så på med värkstimulerande dropp från 10 till 200. Sen gick det undan minsann!

Efter 4 timmar så fick vi komma upp på BB. Henke åkte hem på kvällen men kl 5 på morgonen så ringde jag dit honom. Hade inte sovit på hela natten. Elin bara skrek och det var knappt att hon fick i sig nåt. Bara bytte sida hela tiden.

när Elin var ca 36 timmar gammal så bestämde vi oss för att åka hem. Mycket skönare att få ligga i sin egen säng och vara hemma i en annan typ av trygghet.

Så nu sitter man här 12 dagar senare. Har inte riktigt fattat detta än men det är ändå en fantastisk känsla. Grät inte när hon kom men dock gråter jag av att bara titta på henne nu.

Är så gränslöst lycklig och det går inte att beskriva!

Nu kommer hon nog snart att vakna så det är väl bäst att avsluta.

Ha det underbart till nästa gång!

Slänger in en liten bild på Skruttan oxå!